Den glädjelösa ön

På Bok & Bibliotek kan man göra riktigt bra fynd när det gäller barn- och ungdomslitteratur från olika delar av världen. En av de montrar man bara måste besöka om man är intresserad av asiatisk populärkultur är den som tillhör det lilla förlaget Ordbilder. De ger framförallt ut japansk och koreansk manga, men med utvikningar åt andra håll och länder.

Ett av årets fynd var ett seriealbum av den spanske tecknaren Enrique Fernández, Den glädjelösa ön. Handlingen utspelar sig på ön Yulkukany som befolkas av valfångare. Männen tillbringar större delen av sin tid ute på havet och kvar på ön går kvinnor och barn som inte vet när och om de ska få se sina kära igen.

Hit kommer geologen Milander Dean för att undersöka mineraler. Men Dean är också på flykt från sina egna sorgliga minnen och den karga naturen på ön gör inte precis något för att muntra upp honom. Till råga på allt tvingas han bo på ett pensionat där han ständigt har en odrägligt pigg och fantasifull unge i hälarna. Elianor heter hon och Dean gör sitt bästa för att bli av med henne.

Så småningom visar det sig att Elianors vilda fantasier inte är helt tagna ur luften och att ön faktiskt är hem för en mängd ovanliga varelser som både är fascinerande och farliga. Och när Dean till sist lämnar Yulkukany har han fått en helt ny syn på livet.

Den glädjelösa ön är inte något tjockt album och som läsare önskar jag att historien hade varit längre, för den är både spännande och vacker och jag skulle vilja veta mer om de övernaturliga varelserna och den mytologi som de utgör en del av. Men att man vill ha mer av en berättelse är ju ett tecken på att den är bra, och kanske kan man hoppas på en fortsättning? Roligt är det i alla fall att Ordbilder introducerar denne tecknare för oss i Sverige och att valfångarna och den bistra miljö de lever i också får ta plats i vårt serieuniversum.

Vill man se mer av Enrique Fernández bilder så kan man besöka hans blogg. Den glädjelösa ön har översatts från franska av Lena Noréus.

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

Honungsblomma

Melinda är sju år när vi träffar henne som dagbarn och inackordering hos mor Johanna.

Äntligen har hon fått lekkamrater. Alla är inte lika snälla som Lill-Anders, som hon tänker gifta sig med, men oftast går det bra att leka tillsammans i alla fall. Så ringer pappa en dag och säger att de ska flytta igen, nu ska de flytta till ett eget hem och dessutom har han en stor överraskning. Melinda börjar oroa sig. Sedan farmor dog har pappa och hon flyttat från hyresrum till hyresrum. Hon har bott hos äldre, stränga människor, tanter som inte tycker om vare sig barn eller hundar.

När hon var liten, hos farmor, var världen trygg. Hon saknar farmors berättelser, framför allt berättelserna om mamma som blivit utvald och nu är drottning hos Dioneiorna och måste lämna sin lilla flicka. Sedan farmor dött fortsätter Melinda att drömma om sin mamma. Ofta rör det sig om mardrömmar. Nu hos mor Johanna drömmer hon mindre och för Lill-Anders spinner hon vidare på farmors berättelser om mamma, fantastiska berättelser som bara Lill-Anders får höra.

Författaren håller konsekvent Melindas perspektiv i boken. Den vuxne läsaren vet mer än hon och kan le litet åt hennes funderingar och tolkningar. Den vuxne kan också lättare förstå drömsekvenserna mellan de återberättande kapitlen.

Alice Vieira, född 1943, är journalist i botten och Lissanbonbo. Hon fokuserar på relationer människor emellan. Ett ofta förekommande tema är barns utsatthet. Barn som inte ses av de vuxna. Men hennes barngestalter blir aldrig helt övergivna. Där finns alltid en farmor, en trotjänarinna eller någon annan förstående vuxen som ser barnet. Och barnen överlever tack vare fantasin, berättelserna och sagorna de suger i sig. Honungsblomma, från 1986, lär vara den av hennes böcker som är mest självbiografisk. Hon debuterade som barnboksförfattare 1979 med en lågmäld, fin bok om syskonskap, Rosa, min syster Rosa. Honungsblomma är den första som översatts till svenska.

Vieira, som är Portugals mest välkända barnboksförfattare, skriver också om ett Portugal av idag, ett mycket mer jämställt samhälle, där flickor och kvinnor får ta plats. Böcker som Heja Ursula eller Dagbok från augusti har en helt annan stämning. De skildrar starka, självständiga tjejer som vågar ta för sig och som på ett humoristiskt sätt avslöjar gamla hierarkiska strukturer.

(Skrivet av: Helena Vermcrantz)

Honungsblomma har översatts av Helena och Per Eric Vermcrantz och gavs ut av Luisma förlag 2008.

Samuels magiska kudde

Samuel är inte så smart. Ja, egentligen är han nog ungefär lika smart som de flesta andra pojkar i hans ålder, men problemet är att han har en väldigt smart storasyster och dessutom en mamma som kräver att han ska vara likadan. Och denna besvärliga mamma har nu lyckats få honom antagen till De begåvade barnens skola. En väldigt jobbig situation.

Men så en natt händer något. Samuel lägger geografiboken under kudden innan han somnar och nästa morgon kan han plötsligt alla huvudstäder i Europa. Och inte bara det - han kan allt som står i geografiboken! Den elaka geografifröken blir vansinnig av ilska. Samuel provar att lägga andra böcker under kudden med samma resultat och snart är han en kändis som intervjuas i tv och tidningar. Mamma är förstås stolt och storasyster inte helt nöjd med situationen.

Men när kudden går sönder och Samuel inte är lika smart längre återgår allt nästan till det vanliga. Bara nästan, för den jobbiga mamman ger upp och flyttar och Samuels förtryckta pappa hittar en ny flamma. Och till sist blir allt ganska bra.

Kristiina Kass, som har skrivit Samuels magiska kudde (utgiven på NyNorden 2007, i översättning av Maria Holm), är en känd barnboksförfattare i Estland och vann pris för bästa barnboksberättelse år 2005 med just den här boken. Det är också hon som har gjort de humoristiska och färgglada illustrationerna.

Själv tycker jag att beskrivningen av personerna i boken är litet väl svartvit: den elaka mamman och den förskräckliga geografilärarinnan är riktiga karikatyrer, och att alla är så glada åt att bli av med mamman känns också litet konstigt och opassande. Samtidigt är berättelsen fantasifull och kan säkert tilltala många unga läsare. I dagsläget verkar boken bara finnas på Internationella biblioteket i Stockholm, men kanske borde fler bibliotek tänka på att införskaffa den.


(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

Tre ungerska barnböcker

Innan helgerna helt är över och medan julstämningen fortfarande dröjer sig kvar kan det vara passande att helt kort presentera tre korta ungerska barnböcker som har kommit ut på svenska.

Den första heter Ängeln och skyltdockan, är skriven av Ferenc Molnár och illustrerad av Károly Reich (översättning: Susanna och Ulf Fahlström, Sivart Förlag 2008). Ferenc Molnár, som dog redan 1952, skrev en rad teaterpjäser men också en mycket känd ungdomsroman från 1907 som har kommit i två svenska utgåvor: På liv och död (1958) och Pálgatans pojkar (1998).

Ängeln och skyltdockan skrevs 1942 och riktar sig till litet yngre läsare. Det är en gammaldags julsaga om två föräldralösa syskon, Anna och Johan, som en dag strax före jul får syn på en vacker skyltdocka som på pricken ser ut som deras döda mor. Barnen tycker sig se att skyltdockan tittar på dem och de kommer tillbaka dag efter dag för att söka kontakt med henne. Uppe i himlen sitter barnens mor i form av en ängel, och hon blir mycket rörd när hon betraktar sina fina barn. Barnen förstår förstås att en skyltdocka egentligen inte kan prata eller röra sig, men det ger dem litet tröst att tänka på att deras döda mamma saknar dem. Ängeln och skyltdockan är en fin saga med litet sorglig ton som säkert kan tilltala många barn, och de litet gråbruna bilderna i 1950-talsstil passar bra ihop med texten.

En betydligt färggladare bilderbok är Ervin Lázárs Koltrasten och pojken (översättning:Krisztina Widengård och Ove Berglund, Brända Böcker Förlag 2010). Också detta är en litet äldre bok, skriven 1969, och den handlar om en koltrast som söker en vän. Men koltrasten har mindervärdeskomplex - alla de andra fåglarna har ju mycket vackrare fjäderdräkt - så han försöker göra sig till någon annan än han egentligen är. Därmed håller han också på att gå miste om vänskapen med den lille pojken, som till sist visar sig leta just efter en koltrastkompis. Illustrationerna är gjorda i collageteknik av översättaren Krisztina Widengård, som verkligen tar till vara möjligheten att leka med färgerna.


Den tredje ungerska barnboken för den här gången heter Lenka och är skriven och illustrerad av Katalin Szegedi (översättning och textbearbetning: Maria Larsson och Maud Mangold, Felis förlag 2010). Här handlar det om en samtida, prisbelönt bilderbok med fantastiska illustrationer i röda och grå toner. Även i Lenka har huvudpersonen svårt att hitta vänner, men till sist får hon en kompis och inser att hon duger precis som hon är. Vill man provläsa litet i boken kan man göra det här, och på förlagets webbplats finns även en intervju med författaren.

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

Det var en gång...

Det finns popup-böcker och så finns det popup-böcker. Den franske illustratören Benjamin Lacombe har gjort den fantastiska Il étais une fois i videon här nedan, och jag lovar - den är precis lika vacker i verkligheten. Lacombe har illustrerat en dryg handfull böcker varav några har andra författare. Fler av hans verk hittar man på hans webbplats (här en länk till den engelska versionen, men självklart finns den även på franska). Suggestiva och mycket vackra bilder - som nog går hem även hos litet äldre goth-ungdomar, misstänker jag.



(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

Hopp i säng!

Estnisk barnlitteratur på svenska är ovanlig, så det är roligt när det plötsligt dyker upp riktigt fina böcker i svensk översättning. Jag tänker nu framförallt på antologin Hopp i säng! Godnattsagor av pappor, en samling berättelser (och ett par dikter) som ursprungligen publicerades 2005 på estniska och sedan kom på svenska 2007.

Tyvärr är det knappast särskilt många här i Sverige som känner till boken eftersom den gavs ut av det lilla estniska förlaget NyNorden och verkar vara alldeles särdeles svår att få tag på här.

Hopp i säng! består alltså av berättelser skrivna av pappor för barn, men det är inte vilka pappor som helst. De flesta är redan väl etablerade som författare, antingen för barn eller för vuxna, någon är poet och någon arbetar med reklam. Sagorna är både roliga, sorgliga, litet absurda och fantastiska, och alldeles lagom långa för att läsas på kvällen innan man somnar.

Det som verkligen höjer boken till en nivå över den vanliga är de utsökt vackra bilderna i dämpade färger av illustratören Jüri Mildeberg som finns med på vart och vartannat uppslag i boken.

Försök gärna få tag på Hopp i säng! Det är inte helt lätt, men det går att kontakta förlaget som ju även har gett ut åtminstone en annan estnisk barnbok på svenska - mer om den kommer senare!


(Skrivet av Anna Gustafsson Chen)

Räven och Musen letar ny lya

Visst är det stor brist på översatt barn- och ungdomsböcker från Afrika, Asien och Latinamerika, men faktum är att det inte finns något överflöd av europeisk barnlitteratur heller. Tänk efter bara: hur många nyöversatta barnböcker från till exempel östra Europa kan du hitta på hyllorna i en vanlig bokhandel?

Men ibland dyker det upp något. Till exempel den lilla bilderboken Räven och Musen letar ny lya av Boglárka Paulovkin från Ungern, i översättning av Eva Larsson och Maud Mangold och utgiven på Felis Förlag.

Räven och Musen bor i en lya under den största eken i skogen. Men en dag vaknar de upp till ett fasansfullt oväsen och när de vågar titta ut har hela skogen huggits ner. Eftersom de varken kan eller vill bo kvar på kalhygget beger de sig in till staden med hjälp av en gammal karta som Räven äger. Tågresan går bra, men det är inte lätt för två skogsdjur att veta hur man beter sig när man går över gatan eller handlar mat på marknaden. Som tur var träffar Räven och Musen en pojke som genast tar hand om dem och hjälper dem att hitta en ny bostad.

Räven och Musen är en vacker liten bok. Texten är enkel men medryckande, och bilderna är målade i vackra mättade färgtoner. Paulovkin, som både har skrivit och illustrerat, är en erfaren konstnär och författare med ett flertal böcker bakom sig, och i den här boken har hon bland annat hämtat inspiration från de gamla stadsdelarna i Budapest.


(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

Imaginaria

Imaginaria är en spanskspråkig nättidskrift om barn- och ungdomslitteratur, som startade i Buenos Aires, Argentina, 1999 och forfarande kommer ut ett antal gånger per år.

I tidskriften publiceras både recensioner och längre artiklar om olika aspekter av litteraturen, samt utdrag ur skönlitterära texter från både Latinamerika och Europa. Här finns också ett diskussionsforum där man kan byta idéer och tankar med andra läsare.

Har du inte läst Imaginaria tidigare så ta en titt i det välfyllda arkivet - där finns mycket att utforska!

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

En illustratör att upptäcka

Den spanske illustratören Sergio Mora är verkligen en konstnär att hålla ögonen på! Han har redan medverkat i ett antal barnböcker i Spanien och andra länder med sina målningar i litet burlesk retro-stil. Titta här, till exempel, på en bild ur boken Papá Tatuado, med text av Daniel Nesquens, utgiven av förlaget A buen paso:


Eller på de här illustrationerna i den franska bilderboken Le foire aux nains med text av Vincent Ravalec (en ganska ruggig historia, verkar det som):



Mer information om Sergio Mora hittar man på hans webbplats och på hans blogg. Med tanke på den debatt som varit på sista tiden, om att barnböcker måste slätas ut och vara "ofarliga", kan ju Moras böcker tyckas vara sällsynt opassande. Men jag hoppas ändå att vi får se någon av dem på svenska så småningom!

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

ALMA-priset till Kitty Crowther

Det blir den belgiska författarinnan och illustratören Kitty Crowther som får årets ALMA-pris. Så här lyder juryns motivering:

Kitty Crowther är linjens mästare, men också stämningens. Hon förvaltar, förvandlar och förnyar bilderboksberättandet. I hennes värld står dörren mellan fantasi och verklighet vidöppen. Tilltalet är varligt och personligt men verkningarna starka och i sin djupa inlevelse med dem som har det svårt visar hon på vägar där svaghet kan vändas till styrka. Humanism och medkänsla genomsyrar och binder samman hennes konstnärskap.

Kitty Crowther har gett ut drygt 30 bilderböcker som är skrivna på franska, men finns översatta till ett antal olika språk. På svenska finns bland annat Vakna, Ivo!, Min vän Jim och Sov gott, lilla groda. Flera av Kitty Crowthers böcker finns också med punktskrift och går att låna från Talboks- och punktskriftsbiblioteket.

Mer information om Kitty Crowther och om hennes böcker finns på ALMA:s webbplats.