Årets Peter Pan-pristagare: Ensam hemma av Ho Baek Lee

Om svenska bokförlag hade haft koreanska lektörer ...

Om de hade botaniserat i en lista på IBBY:s kongress i Basel 2001 över världens bästa barnböcker under 50 år ...

Om något av dem hade vågat satsa på en utanför Korea helt okänd bok ...

Ja, då hade kanske Ensam hemma fått Peter Pan-priset redan 2002 eller åtminstone 2003. Och då hade det varit ett överraskande och nästan lite djärvt val. En välskriven och underbart känsligt illustrerad helt igenkännbar kaninsaga men från ett då totalt okänt barnboksland: Korea.

Nu blev det inte så. Nu kom det att dröja till 2012 innan Ensam hemma av Ho Baek Lee får årets Peter Panpris som 2011 års mest intressanta översatta bok för barn.

Det är absolut en värdig vinnare men kanske inte det djärva val det skulle ha kunnat vara om inte om hade varit. Historien om en liten kanin som rumsterar om ett dygn när familjen år borta är inte översatt från koreanska utan från engelska. För 2003 kom den ut i USA där den bland annat fick det aktningsvärda priset Blue Ribbon som årets bästa bilderbok. Sedan dess har den spritts under sitt engelska namn While we were out runt om i världen.

Sedan dess har också dess upphovsman Ho Baek Lee gjort och givit ut ett drygt dussin andra bilderböcker på sitt eget förlag Jaimimage i Söul. Han har blivit en central gestalt i den koreanska barnboksvärlden (som är ytterst livaktig både hemma i Korea och ute i världen) och är en av deltagarna i ett rundabordssamtal på årets Bolognamässa om koreanska bilderböcker.

Vem är då Ho Baek Lee? Han är född 1962 i Söul och studerade journalistik och massmedia där innan han på sent 1980-tal reste till Paris. Där råkade han läsa en bilderbok av Tomi Ungerer och, som det står i en artikel om honom på nätet, "fick en chock". Så kunde en bilderbok för barn vara, tänkte han. Det ville han göra själv! Bilderböcker för barn! I Ungerers anda. Så kloka, så vackra, så respektfulla! Efter fyra år i Paris reste han hem till Söul och fick arbete hos några av de stora bokförlagen. Han läste, redigerade och layoutade alla sorters böcker. Så småningom skapade han ett eget förlag specialiserat på kärleksfullt och omsorgsfullt gjorda böcker för barn.

Han arbetar länge med varje bok i snitt tre år och söker motiv i sin egen närmiljö. Det gäller i allra högsta grad Ensam hemma som kanske rentav är självbiografisk. För han bor alltjämt i Söul med fru, barn och kanin och i reklamen runt boken läser man att den bygger på en verklig händelse. Vilken är då den händelsen? Så vitt jag förstår måste det vara de små, små kaninlortar som en familj hittade här och där i sitt hem när de hade varit borta över helgen. Kaninlortar inomhus fast kaninen bodde på balkongen och fast dörren mellan balkong och vardagsrum var stängd ...

Linda Pelenius på Berghs förlag har gjort översättningen från den engelska upplagan, så det är hon som får ta emot priset på bokmässan i Göteborg till hösten.

Juryns motivering:

Bilderboken Ensam hemma uppfyller samtliga kriterier för Peter Pan-priset. Visserligen är huvudpersonen ett förmänskligat djur, en liten kanin, men boken ger på ett stillsamt och underfundigt sätt en tydlig bild av en kultur, mycket annorlunda vår egen: (”Vad kan en liten kanin göra med ett par ätpinnar”?) Samtidigt blir den lilla kaninens funderingar och resonemang, hans – eller hennes – en spegling av den nyfikenhet, företagsamhet, upptäckariver, livsglädje som alla – små som stora – skulle kunna utveckla om de fick vara sig själva utan övervakande ögon. 

(Skrivet av: Annika Holm)

Jordbarn, himmelsbarn

Vissa böcker kommer man liksom inte förbi. I sommar har vi nog läst den trettio gånger. Minst ... Choi Sukhees koreanska ABC-bok för traditionella kinesiska tecken. Jordbarn, himmelsbarn heter den. Vi följer pippilott-flickans färd över sidorna mellan sina favoritord, från sol till mamma. Kanske ordbok vore en bättre beskrivning.

Vi har målat tecknen för måne, himmel, träd, blomma, moln och jord, både med vattenfärger och vaxkritor. Mina barn ligger just i startgroparna för skriftspråket och det slår mig på ett högst konkret sätt att när skrivtecknen inte är bundna till ljud utan till hela begrepp så spelar inte det talade språket någon roll. Tecknen fungerar lika bra på alla språk. För barnen är det inte knepigare med det kinesiska tecknet för berg än vad bokstaven G är med sin både runda och kantiga form. Tvärtom kan det vara lättare att skriva tecknet för stjärna än att försöka stava till stjärna på svenska med vårt latinska alfabet. För mig är det annorlunda, jag har blivit vuxen och börjat stelna i mitt invanda sätt att se på skrift. De kinesiska tecknen blir spännande ... men svårfångade, undflyende. För mina barn är det inte så. Och för ett svindlande ögonblick inser jag att just i denna stund skulle de kunna lära sig vilket språk som helst – och både skriva och tala det väl. Själv har jag en oändligt mycket längre väg att gå. Jag har så mycket som jag måste lära om.

För några år sen besökte Choi Sukhee (född 1964) den internationella barnboksveckan i Stockholm och fick ett mindre genombrott här i Sverige 2008 med Världen i kartan, med text av Kim Hyangkeum. Jag lånar hem allt jag kan få tag i av Choi Sukhee ur det svenska bibliotekssystemet. Jag försöker gång på gång ringa in vad som gör henne så fascinerande och bra.

En nypa japansk tecknad film från Studio Ghibli, en droppe kurbitsmåleri, en släng av rysk folksaga och en gnutta Kristina Digman. Kanske kunde jag beskriva hennes böcker så. Ibland drar hon iväg åt det sockersöta. Ändå läser vi henne om och om. Jag hoppas att vi även får se hennes originella böcker om siffror och former på svenska inom kort.

Jordbarn, himmelsbarn är översatt av Ahryun Gustafsson och utgiven på bokförlaget Trasten, 2011.

(Skrivet av: Mats Kempe. Denna text har tidigare publicerats i Dagens Nyheter)