måndag 28 februari 2011

Oscar till Shaun Tan

Det är mycket Shaun Tan på bloggen just nu, men inte utan anledning: inatt vann han en Oscar för bästa animerade film med The Lost Thing, baserad på en bok med samma namn som han skrev för många år sedan. Vi gratulerar! Och besök för allt i världen även filmens egen webbplats där ni hittar extramaterial och fler bilder.



(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

fredag 25 februari 2011

Ankomsten

ANKOMSTEN – så är den äntligen här! Tack vare förlaget Kabusa får till slut Shaun Tan anlända till sin svenska publik. Och visst känner vi igen berättelsen, alltifrån Mobergs och Troells Utvandrarsvit till de italiensk-amerikanska maffiaeposen. Och visst är mycket bekant – de ångdrivna tågen, den stora oceanångaren, fotona av familjen och breven hem. Men Shaun Tan skjuter också in en surrealistisk nivå som paradoxalt nog får berättelsen att framstå som än mer realistisk. I det nya landet är mycket annorlunda – den mekaniska tekniken, arkitekturen, till och med djuren, bokstäverna och – förstås – språket. Det sista framkallar en tystnad kring huvudpersonen som nästan är fysiskt påtaglig. Det är en av de ”tystaste” böcker jag har läst. Formen är kongenial med innehållet, boken rymmer inte ett enda ord förutom titeln. I detta språklösa tillstånd som huvudpersonen befinner sig i, överskrider tystnaden först orden och kommer sedan att röra vid tingen. Och de främmande djuren.

Trots att den yttre berättelsen kan tyckas nött så är det som att läsa den för första gången. Jag ser allt med huvudpersonens förundrade blick. Endast beredd på att allt kan vara oförutsägbart. Det är som om exilens tysta främlingskap sätter sig i kroppen under läsningen. Men så finns också vänskapen… Shaun Tans ordlösa bildberättelse är årets litterära händelse.

Ankomsten får också svenska IBBY:s Peter Pan-pris 2011. Så här motiverar juryn sitt val:

Genom sin visionära magi och omsorg om detaljen levandegör Shaun Tan en ofta återkommande berättelse ur mänsklighetens historia på ett sätt som tog vi del av den för allra första gången. Utan ord, enbart i bild, iscensätter Shaun Tan immigrantens språklöshet och bristande sammanhang så att läsupplevelsen blir en ytterst påtaglig litterär erfarenhet. Ankomsten förenar det bästa från romanen, filmen och bildkonsten.

En längre intervju med Shaun Tan om Ankomsten och hans skapande kommer om ett tag här på Den hemliga trädgårdens blogg.


(Skrivet av: Mats Kempe)

tisdag 15 februari 2011

Gripande berättelser från Kuba

Clarisa Rolandi Ronge har läst två böcker av den kubanska författaren Teresa Cárdenas. Två vitt skilda berättelser som ger oss insikter för att förstå dagens Kuba och dess afrokubanska befolkning.

Brev till mamma

En ung flicka skriver brev till sin döda mamma. Hon står inte ut med saknaden efter henne och den hemska livssituationen hon nu befinner sig i, inneboende hos sina illvilliga släktingar. Breven till den döda mamman blir ett sätt att bearbeta sorgen och saknaden. Ett sätt att överleva.

Flickan får varje dag uppleva den vardagliga rasdiskrimineringen i Kuba på grund av sin mörka hudfärg. Medlemmarna i hennes egen familj utsätter henne för en mängd rasistiska glåpord. De ljusare kusinerna vill knappt gå till skolan tillsammans med henne. I skolan är det lite bättre. Flickan har en vänlig lärare - och så finns den snälla blomstertanten Menú som bor i närheten. Hos Menú får flickan en fristad när det blir riktigt illa.

Vi får följa hennes liv under några år genom de brev hon skriver till sin mamma. Det är smärtsam läsning, men gradvis blir hennes liv bättre samtidigt som relationen med kusinerna stärks. Vi och flickan får en mer förstående bild av släktens kvinnor och varför de har behandlat henne så illa.

Den här boken är oerhört gripande, och det är svårt att förstå hur flickan kan bli så illa behandlad av sin egen familj. Jag är glad att Teresa Cárdenas ändå avslutar boken med att ge oss en smula hopp om en bättre framtid för huvudpersonen.

Tänk att författarinnan kan teckna ett människoöde med dessa få ganska kortfattade brev! En bok att samtala om.

Slaven

Slaven är en finstämd men grym berättelse om en ålderstigen slav på ett sockerplantage i 1800-talets Kuba. Den gamla mannen, som kallas för Spårhunden, minns sitt långa liv - född på plantaget vet han inget annat. Han känner att hans tid håller på att ta slut. När en slav inte längre kan arbeta är hans liv över. Förbrukad.

Spårhunden minns sin bäste vän, en slav importerad direkt från Afrika, som blev brutalt mördad för att han vågade ta ställning mot Husbonden. Han minns andra slavar som inte längre är vid liv eftersom de också har sagt ifrån och följt sitt hjärta.

Spårhunden har alltid varit en duktig slav, för rädd för den grymma husbonden för att försöka rymma eller säga ifrån. Trots sin lojalitet har han många gånger blivit straffad med piskan.

Men så börjar han tänka mer och mer på Beira. Beira är en stark kvinna, hon har modet att stå upp för det hon känner. Spårhunden som aldrig tidigare har öppnat sitt hjärta, tar nu en sista chans när Beiras liv är i fara.

Càrdenas fångar solen och dofterna av ett förflutet Kuba. Hon tecknar verkligen en obarmhärtig berättelse, men hur skulle det kunna vara något annat?

Bägge böckerna har kommit ut på bokförlaget Trasten och översatts av Yvonne Blank.

(Skrivet av Clarisa Rolandi Ronge, barnbibliotekarie på Cirkulationsbiblioteket/Medioteket i Stockholm, där man har en egen boktipsblogg som heter Cirkbloggen)

onsdag 9 februari 2011

Veronique Tadjo om Bok & Bibliotek 2010

Veronique Tadjo, som bland annat har skrivit Mamy Wata och monstret (Trasten 2008 och En bok för alla 2010, i översättning av Matilda Wallin) deltog ju på förra årets Bok & Bibliotek i Göteborg. Nu har hon skrivit en kort artikel om sina upplevelser av mässan och av dess tema, Afrika. Artikeln, som är skriven på franska, hittar man på Takam Tikou och den heter "L’Afrique à la Foire du Livre de Göteborg".