Clarisa Rolandi Ronge har läst två böcker av den kubanska författaren Teresa Cárdenas. Två vitt skilda berättelser som ger oss insikter för att förstå dagens Kuba och dess afrokubanska befolkning.Brev till mamma
En ung flicka skriver brev till sin döda mamma. Hon står inte ut med saknaden efter henne och den hemska livssituationen hon nu befinner sig i, inneboende hos sina illvilliga släktingar. Breven till den döda mamman blir ett sätt att bearbeta sorgen och saknaden. Ett sätt att överleva.
Flickan får varje dag uppleva den vardagliga rasdiskrimineringen i Kuba på grund av sin mörka hudfärg. Medlemmarna i hennes egen familj utsätter henne för en mängd rasistiska glåpord. De ljusare kusinerna vill knappt gå till skolan tillsammans med henne. I skolan är det lite bättre. Flickan har en vänlig lärare - och så finns den snälla blomstertanten Menú som bor i närheten. Hos Menú får flickan en fristad när det blir riktigt illa.
Vi får följa hennes liv under några år genom de brev hon skriver till sin mamma. Det är smärtsam läsning, men gradvis blir hennes liv bättre samtidigt som relationen med kusinerna stärks. Vi och flickan får en mer förstående bild av släktens kvinnor och varför de har behandlat henne så illa.
Den här boken är oerhört gripande, och det är svårt att förstå hur flickan kan bli så illa behandlad av sin egen familj. Jag är glad att Teresa Cárdenas ändå avslutar boken med att ge oss en smula hopp om en bättre framtid för huvudpersonen.
Tänk att författarinnan kan teckna ett människoöde med dessa få ganska kortfattade brev! En bok att samtala om.
SlavenSlaven är en finstämd men grym berättelse om en ålderstigen slav på ett sockerplantage i 1800-talets Kuba. Den gamla mannen, som kallas för Spårhunden, minns sitt långa liv - född på plantaget vet han inget annat. Han känner att hans tid håller på att ta slut. När en slav inte längre kan arbeta är hans liv över. Förbrukad.
Spårhunden minns sin bäste vän, en slav importerad direkt från Afrika, som blev brutalt mördad för att han vågade ta ställning mot Husbonden. Han minns andra slavar som inte längre är vid liv eftersom de också har sagt ifrån och följt sitt hjärta.
Spårhunden har alltid varit en duktig slav, för rädd för den grymma husbonden för att försöka rymma eller säga ifrån. Trots sin lojalitet har han många gånger blivit straffad med piskan.
Men så börjar han tänka mer och mer på Beira. Beira är en stark kvinna, hon har modet att stå upp för det hon känner. Spårhunden som aldrig tidigare har öppnat sitt hjärta, tar nu en sista chans när Beiras liv är i fara.
Càrdenas fångar solen och dofterna av ett förflutet Kuba. Hon tecknar verkligen en obarmhärtig berättelse, men hur skulle det kunna vara något annat?
Bägge böckerna har kommit ut på bokförlaget Trasten och översatts av Yvonne Blank.
(Skrivet av Clarisa Rolandi Ronge, barnbibliotekarie på Cirkulationsbiblioteket/Medioteket i Stockholm, där man har en egen boktipsblogg som heter Cirkbloggen)
