onsdag 24 mars 2010

ALMA-priset till Kitty Crowther


Det blir den belgiska författarinnan och illustratören Kitty Crowther som får årets ALMA-pris. Så här lyder juryns motivering:

Kitty Crowther är linjens mästare, men också stämningens. Hon förvaltar, förvandlar och förnyar bilderboksberättandet. I hennes värld står dörren mellan fantasi och verklighet vidöppen. Tilltalet är varligt och personligt men verkningarna starka och i sin djupa inlevelse med dem som har det svårt visar hon på vägar där svaghet kan vändas till styrka. Humanism och medkänsla genomsyrar och binder samman hennes konstnärskap.

Kitty Crowther har gett ut drygt 30 bilderböcker som är skrivna på franska, men finns översatta till ett antal olika språk. På svenska finns bland annat Vakna, Ivo!, Min vän Jim och Sov gott, lilla groda. Flera av Kitty Crowthers böcker finns också med punktskrift och går att låna från Talboks- och punktskriftsbiblioteket.

Mer information om Kitty Crowther och om hennes böcker finns på ALMA:s webbplats.

onsdag 10 mars 2010

Afrikansk Rödluva tar priset - Makwelane och krokodilen

Någonstans i en by i Zulu-Natal i Sydafrika föds en flicka som enligt sin pappa är skapt för musik och därför får namnet Makwelane efter instrumentet som pappan gör åt henne. Hon lever ett lyckligt liv men längtar allra mest efter att bli så stor att hon får gå ensam till sin älskade mormor Gogo som bor vid floden men på andra sidan den stora klippan.

Och i floden lurar en gammal slug krokodil.

Så rullas den upp, den traditionella folksagan om Rödluvan, men i en ny och färgstark afrikansk version med text av Maria Hendriks och med oemotståndliga bilder av Piet Grobler.

Makwelane i sin orangeröda klänning och sitt breda vattenmelonleende studsar sjungande fram på stigen på väg till mormor medan djuren omkring henne varnar och håller andan i rädsla för vad som ska hända. Krokodilen bidar i vassen, mormor Gogo sover och nu närmar sig Makwelane inte ont anande. Hur ska det gå?

Ja, det får ni själva läsa om, men jag kan avslöja att både kalebassen och musikinstrumentet inklusive stråken spelar en avgörande roll för upplösningen. Och sen sjunger och dansar alla, fåglarna, fjärilarna, piggsvinen, kycklingarna, mormor Gogo och Makwelane tills de tappar andan.

Äntligen har vi fått tillgång till Piet Groblers egensinniga och sprakande bildvärld i en svensk utgåva tack vare det förträfflig förlaget Hjulet, i översättning av Ulla Forsén. Vi har sett hans bilder i Mandelas sagobok och i några av nätverket Den hemliga trädgårdens skrifter, men nu framträder han i helfigur i denna bilderbok som välförtjänt fått årets Peter Pan-pris.

Till finesserna i den här boken hör Groblers självsvåldiga och fantasifulla användning av olika tekniker; collage, akryl, olja, pastell och kolkrita, som på olika sätt framhäver naturens skiftningar, de samspelande fåglarna och huvudpersonerna. De starka färgerna i den ljusblå himlen, den gula sandjorden, det mörkblå vattnet och mammans och Gogos kläder ger relief och tempo i denna tilltalande saga.

Och som om det inte var nog har Piet Grobler givit pärmens insidor och flera av textsidorna en benvit oljemålningsstruktur som ytterligare framhäver det sinnliga och jordnära i berättelsen.

(Skrivet av: Sven Hallonsten)

torsdag 4 mars 2010

Listiga Kanchil och bananbladets spådom

Varje kultur verkar ha en egen liten trickster, ett djur som trots att det är litet och inte särskilt farligt lyckas överlista de stora och våldsamma genom att vara mycket smartare än de. I Indonesien finns mushjorten kanchil (eller sang kancil), som oftast har att tampas med tigrar och krokodiler som gärna vill smaska på hans läckra kropp.

Nu har äntligen en berättelse om mushjorten kommit i svensk översättning, och det i en mycket vacker och färgrik bilderbok, Listiga Kanchil och bananbladets spådom (Hjulet 2009, översättning Ulla Forsén), av Nathan Kumar Scott och Radhashyam Raut.

Listiga Kanchil är en bok man blir glad av, dels för att bilderna är så vackra och färgerna så klara, dels för att berättelsen är så underfundig och rolig. Lille Kanchil har varit på söndagsmarknaden och handlat riskakor som är så läckra att han inte kan vänta med att äta upp dem. Och när han glömsk för allt annat slickar i sig kakorna ramlar han ner i ett djupt hål. Upp kommer han inte. Men det dröjer inte länge förrän Kanchil får en idé. Han lyckas lura ner de allra farligaste djungeldjuren i gropen och sedan...

Illustrationerna i Listiga Kanchil är utförda i patachitrastil, en form av folklig indisk konst som bland annat används i heliga muralmålningar. Längst bak i boken finns en bra och kort faktatext om måleristilen, och man får även tips på hur man själv kan göra en ganjifa-kortlek att spela med.

Listiga Kanchil publicerades ursprungligen på det indiska bokförlaget Tara Books, som faktiskt har gett ut ytterligare en bok om den lilla mushjorten. Mangoes & Bananas heter den, och handlar om hur Kanchils vän, apan Monyet, lurar av honom en massa frukt men naturligtvis genast blir lurad tillbaka. Den boken har illustrationer i form av textilmålningar i en stil som kallas kalamkari och är något mörkare i färgerna än Listiga Kanchil. Vill man låna och läsa den på engelska så finns den på Internationella biblioteket.

Listiga Kanchil och bananbladets spådom är absolut en bok att rekommendera för alla barn (och vuxna) som vill fnissa åt hur de stora och starka luras av den som är liten och smart!

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

tisdag 2 mars 2010

Spöktåget kommer!

Spöktåget heter en av böckerna som tuffar in på silverstjärneplats bland årets Peter Pan-pristagare – med text av Rintaro Uchida och bilder av Shigeo Nishimura. På det här pendeltåget färdas vi bokstavligen från periferin i fantasins kranskommuner ända in till vardagsrealismens centralstation. På vår resa får vi sällskap av passagerare med tre ögon, med djurhuvuden, med elastiska halsar, med en glödlampa högst upp på kroppen och med huggtänder i mun.

Med sin befriande otidsenliga och fulsnygga estetik vill Spöktåget något mer än den gängse barnboksprodukten. Detaljrikedomen är så generös att man vill göra denna resa om och om. Spöktåget är en bilderbok där spöken, monster och allehanda väsen primärt inte är till för att skrämma slag på barnen, än mindre för att påföra dem en hierarki utifrån deras skräcktålighet. Här lösgör istället spökena och monstren fantasin och visar hur befriande det är att få fjärma sig från det normala – innan passagerarna till sist måste skärpa till sig och stiga av vid de korrekta människornas station.

Vid sida av manga får vi inte se så mycket av japansk barnlitteratur i vårt avlägsna land. Jag kan inte låta bli att tänka på den ALMA-belönade barnboksmakaren Ryôji Arai när jag läser Spöktåget. Av Arai finns två lysande originella böcker översatta – men sen verkar tyvärr luften ha gått ur hans svenska förlag… Då är det desto mer glädjande att det vakna förlaget Trasten håller dörrarna öppna mot Japan. Kan det vara så att de fåtaliga böcker som översatts bara är toppar på ett gigantiskt japanskt isberg av rik och konstnärligt utmanande barnlitteratur? Kan det vara så att det finns fler japanska pärlor att hämta hem till svenska barn? Häng med på tåget!

(Skrivet av: Mats Kempe)

Spöktåget är utgiven på bokförlaget Trasten, 2009, i översättning av Asuka Ukai. Vill man läsa boken på japanska finns den att låna eller beställa från Internationella biblioteket.