Tre ungerska barnböcker

Innan helgerna helt är över och medan julstämningen fortfarande dröjer sig kvar kan det vara passande att helt kort presentera tre korta ungerska barnböcker som har kommit ut på svenska.

Den första heter Ängeln och skyltdockan, är skriven av Ferenc Molnár och illustrerad av Károly Reich (översättning: Susanna och Ulf Fahlström, Sivart Förlag 2008). Ferenc Molnár, som dog redan 1952, skrev en rad teaterpjäser men också en mycket känd ungdomsroman från 1907 som har kommit i två svenska utgåvor: På liv och död (1958) och Pálgatans pojkar (1998).

Ängeln och skyltdockan skrevs 1942 och riktar sig till litet yngre läsare. Det är en gammaldags julsaga om två föräldralösa syskon, Anna och Johan, som en dag strax före jul får syn på en vacker skyltdocka som på pricken ser ut som deras döda mor. Barnen tycker sig se att skyltdockan tittar på dem och de kommer tillbaka dag efter dag för att söka kontakt med henne. Uppe i himlen sitter barnens mor i form av en ängel, och hon blir mycket rörd när hon betraktar sina fina barn. Barnen förstår förstås att en skyltdocka egentligen inte kan prata eller röra sig, men det ger dem litet tröst att tänka på att deras döda mamma saknar dem. Ängeln och skyltdockan är en fin saga med litet sorglig ton som säkert kan tilltala många barn, och de litet gråbruna bilderna i 1950-talsstil passar bra ihop med texten.

En betydligt färggladare bilderbok är Ervin Lázárs Koltrasten och pojken (översättning:Krisztina Widengård och Ove Berglund, Brända Böcker Förlag 2010). Också detta är en litet äldre bok, skriven 1969, och den handlar om en koltrast som söker en vän. Men koltrasten har mindervärdeskomplex - alla de andra fåglarna har ju mycket vackrare fjäderdräkt - så han försöker göra sig till någon annan än han egentligen är. Därmed håller han också på att gå miste om vänskapen med den lille pojken, som till sist visar sig leta just efter en koltrastkompis. Illustrationerna är gjorda i collageteknik av översättaren Krisztina Widengård, som verkligen tar till vara möjligheten att leka med färgerna.


Den tredje ungerska barnboken för den här gången heter Lenka och är skriven och illustrerad av Katalin Szegedi (översättning och textbearbetning: Maria Larsson och Maud Mangold, Felis förlag 2010). Här handlar det om en samtida, prisbelönt bilderbok med fantastiska illustrationer i röda och grå toner. Även i Lenka har huvudpersonen svårt att hitta vänner, men till sist får hon en kompis och inser att hon duger precis som hon är. Vill man provläsa litet i boken kan man göra det här, och på förlagets webbplats finns även en intervju med författaren.

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)