tisdag 4 oktober 2011

Honungsblomma

Melinda är sju år när vi träffar henne som dagbarn och inackordering hos mor Johanna.

Äntligen har hon fått lekkamrater. Alla är inte lika snälla som Lill-Anders, som hon tänker gifta sig med, men oftast går det bra att leka tillsammans i alla fall. Så ringer pappa en dag och säger att de ska flytta igen, nu ska de flytta till ett eget hem och dessutom har han en stor överraskning. Melinda börjar oroa sig. Sedan farmor dog har pappa och hon flyttat från hyresrum till hyresrum. Hon har bott hos äldre, stränga människor, tanter som inte tycker om vare sig barn eller hundar.

När hon var liten, hos farmor, var världen trygg. Hon saknar farmors berättelser, framför allt berättelserna om mamma som blivit utvald och nu är drottning hos Dioneiorna och måste lämna sin lilla flicka. Sedan farmor dött fortsätter Melinda att drömma om sin mamma. Ofta rör det sig om mardrömmar. Nu hos mor Johanna drömmer hon mindre och för Lill-Anders spinner hon vidare på farmors berättelser om mamma, fantastiska berättelser som bara Lill-Anders får höra.

Författaren håller konsekvent Melindas perspektiv i boken. Den vuxne läsaren vet mer än hon och kan le litet åt hennes funderingar och tolkningar. Den vuxne kan också lättare förstå drömsekvenserna mellan de återberättande kapitlen.

Alice Vieira, född 1943, är journalist i botten och Lissanbonbo. Hon fokuserar på relationer människor emellan. Ett ofta förekommande tema är barns utsatthet. Barn som inte ses av de vuxna. Men hennes barngestalter blir aldrig helt övergivna. Där finns alltid en farmor, en trotjänarinna eller någon annan förstående vuxen som ser barnet. Och barnen överlever tack vare fantasin, berättelserna och sagorna de suger i sig. Honungsblomma, från 1986, lär vara den av hennes böcker som är mest självbiografisk. Hon debuterade som barnboksförfattare 1979 med en lågmäld, fin bok om syskonskap, Rosa, min syster Rosa. Honungsblomma är den första som översatts till svenska.

Vieira, som är Portugals mest välkända barnboksförfattare, skriver också om ett Portugal av idag, ett mycket mer jämställt samhälle, där flickor och kvinnor får ta plats. Böcker som Heja Ursula eller Dagbok från augusti har en helt annan stämning. De skildrar starka, självständiga tjejer som vågar ta för sig och som på ett humoristiskt sätt avslöjar gamla hierarkiska strukturer.

(Skrivet av: Helena Vermcrantz)

Honungsblomma har översatts av Helena och Per Eric Vermcrantz och gavs ut av Luisma förlag 2008.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar